Ponnytiden är något som ofta ger mig en rejäl tankeställare. Är ponnytiden verkligen så viktig som alla säger, eller är det bara något som man individuellt tycker?

 

Mitt svar är JA, för mig är ponnytiden sjukt viktig. Det kanske bara är jag men jag har sett allt för många riktigt unga som har flera ponnyår kvar som går upp på storhäst och hävdar att dess "ponnytid snart är slut". Seriously? Bro, du är 13 bast. Din ponnytid är inte slut på ett par år kan jag säga.

 

Sedan får man ju självklart gå upp på storhäst när man känner för det. Man kanske känner sig färdig på ponny trots sina unga år, man kanske är färdig med sin lilla c-ponny och har fått ett riktigt nice erbjudande om en storhäst, eller så har man växt ur ponnysar? Självklart gör man ju helt som man själv vill! Men, jag tycker det är synd att så många, otroligt duktiga, ponnyryttare slutar så himla tidigt med ponnysar. Jag menar, ponnytiden är något man aldrig kan få tillbaka. Javisst, är du i lagom längd kan du väl rida ponny livet ut, men man borde ta vara på åren innan man blir för gammal för att göra det där extra roliga, tävla.

 

Dock är ju inte tävlandet anledningen till att man rider, självklart inte. Men det är ändå såpass många som tävlar, och jag tror vi alla kan enas om att ponnytävlingar är något litet extra speciellt jämfört med storhästtävlingar. Den där goa känslan. Nerverna hänger i luften, ponnymorsor (även om de flesta kan vara jobbiga så kan man få sig ett o ett annat gott skratt..), maxade banor på små ponnysar, små lurviga russ vars ben går som trumpinnar runt banan, you name it.

 

Vad tycker ni, just angående det att så många väljer att skippa ponnytiden och gå över till storhäst fast dem har mååånga år kvar? Jag tycker det är lite synd. Som jag nämnde tidigare är  det helt ens eget val, men har man chansen tycker jag man borde ta vara på ponnytiden. För ponnysar är något extra speciellt.

 

Jag personligen, kommer göra allt jag kan för att ta vara på min tid på ponny. Jag är endast 14 år och har ett tag kvar, men det gäller att ta vara på det. Tävla, rida, busa och bara ha riktigt kul, för när ponnytiden är över kommer den aldrig tillbaka.

 

/ Ebba

Finns det något mer störande eller, hallå liksom? Ska man rida fram inför tävling, eller helt enkelt rida själv i ridhuset med andra ekipage utan tränare, då tycker jag det ska vara självklart. Ridhusreglerna är A och O att kunna, speciellt på framridningar inför tävlingar. Jag stöter väldigt, väldigt ofta på folk som inte kan reglerna. Ofta är det ridskoleryttare men det händer ganska ofta med privatryttare som kommer också.

 

Det är en såpass viktig grej att jag tycker att om man inte kan dem borde man allt ta att försöka lära sig dem innan man ger sig ut på för många tävlingar. Det finns allt för många ekipage som blir störda av sådant, och det är självklart att det är jobbigt om folk rider in i en hela tiden.

 

Jag har märkt av det extra mycket när jag sitter på Northon, eftersom han är en sådan häst som inte tycker om när andra hästar kommer för nära hans rumpa, oavsett om det är bakifrån vid svansen eller mer vid sidan. Rätt vad det är säger det pang, och så är det någon som får en spark. Självklart får man ju ha en röd rosett om man har en häst som är extra känslig, men även om man inte har någon rosett så är det ingen ursäkt för att rida in i folk pga. att man inte kan reglerna.

 

En annan grej är exempelvis det klassiska "skritta innanför spåret om någon annan rider i en högre gångart", och det är otroligt många som inte kan det. Själv tycker jag att det inte finns något värre än när man kommer galopperande och måste tvärvända eller snabbt göra halt för att ryttaren framför skrittar på spåret.

Är man flera ryttare och alla skrittar tycker jag inte det spelar lika stor roll, men om man skrittar och någon annan rider i trav eller galopp ska man allt ta och hålla sig en bra bit innanför spåret, och inte bara 20cm som vissa gör, för snälla ni, då kommer man inte igenom.

 

Jag har sagt till massvis med folk, flera gånger att "skulle du kunna vara snäll och skritta innanför spåret eftersom vi andra rider i en högre gångart?", man måste faktiskt våga säga till.. Nu menar jag inte att man ska rida runt som en polis och hålla på, men man kan snällt säga till folk utan att de tar illa upp.

 

Gissar att alla någon gång har läst ett inlägg om "hur jag tycker att en bra blogg ska vara" och överst på listan står 'fina bilder'..? Jag blir lika frustrerad varje gång, alltså HUR kan man tycka att bilderna är det viktigaste med en blogg? Det finns väl inget tråkigare än när en bloggare lägger ut bara en bild och kanske, om man har tur, tre meningar till flera gånger varje dag? Likaså 'fin design', visst är det kul med en fin design men seriöst, det kan väl omöjligt vara så att det främst är design och bilder som fångar läsarens intresse?

 

Enligt mig är den viktigaste punkten INLÄGGEN. Skitsamma om det ens ligger en bild efter texten, är texten bra är bloggen bra, enligt mig i alla fall. Jag läser oändligt många gånger hellre en blogg som har bra, genomtänkta och genomarbetade inlägg än en blogg som till 99% består av bilder, skitsamma om de så är tagna av en proffsfotograf. Dock har jag rätt höga krav på inläggen för att jag ska fastna för en blogg och börja följa den, exempelvis ska inläggen vara rättstavade och styckesindelade så att det är lätt att läsa och förstå...

 

Självklart gör bilder mycket, jag förnekar verkligen inte det, men bilderna är till för att förstärka texten och inte tvärtom!

 

Vad är er åsikt angående detta? :)

/Alva

 

 

- Han vill alltid göra rätt även om han inte förstår vad man menar, senaste gången han rev ett hinder fick han världens panik över att bommen åkte i backen och jag fick så och trösta honom, haha söt eller?

- Han älskar att bli kliad i ansiktet.

- Han är väldigt lugn och trygg, men han är rädd för kor, fotbollsspelare, hundar och bilar som stannar för honom.

- Han har tävlat LC hoppning, vilket jag tycker är ganska lagom för en femåring!

- Han är världens matvrak, haha.